När vi introducerade begreppet tacksam för vår dotter var hon runt 3 år. Det var lite svårt att förstå, så ordet byttes mot att vi skulle berätta något spännande eller kul som hänt under dagen.
Min dotter är nu 5 år och vi gör fortfarande det här varje kväll när vi äter middag. Det spelar ingen roll om det bara är vår lilla familj, eller om halva släkten är på besök. Då SKA runt 20 personer en efter en berätta något spännande eller kul. Och det är förstås hon som bestämmer ordningen.
Jag är skitirriterad på vår dagliga ritual ibland. ”Berätta något spännade eller kul mamma!”, säger dottern och jag ångrar gravt detta påfund som uppenbarligen introducerades en betydligt soligare dag än den här. Att tvingas fokusera på vad som har varit bra när jag mår kasst och dagen inte kan ha varit annat än fullkomligt fruktansvärd från början till slut, är plågsamt.
Men när jag letar efter saker att vara tacksam över hittar jag dem. Alltid. Jag mår bra av att tvingas leta. Och jag mår bra av att höra min man och min dotters solglimtar under dagen.
Idag 21 september är det World gratitude day och jag vill gärna dela några av min dotters solglimtar i veckan:
☀️ Jag kan knyta en knut!
☀️ Min nya tandkräm smakar mint!
☀️ Jag ska bygga ett reningsverk i sandlådan imorgon!
Vill du berätta något spännande eller kul?
